Malmbergarna på äventyr

Dag 15 - Buss t/r vårdcentralen i Jokkmokk och lite bilder

2009-08-14T05:34:00.000-07:00

Renmåltid på Sopperogården

Om bara maten hade varit lika god som bordet är fyndigt...

Lite bränna... Lägg märke till vår spejare Sture :)

Isglasen sägs hålla till ca sex drinkar i hyfsat tempo innan de smält för mycket. Rekordet ligger på 18...

Gott om vandrare några kilometer efter start

Innan fotsmärtan kom... Kl. är ca 03.45

Meditera mera!

Vid målgång av Fjällräven Classic! 110 km fjällvandring på 45 h och 1 minut

Toppen på Tjäckta-passet (Kungsledens högsta punkt, 1180 möh.) - snö året om!

Ishotellet i Jukkasjärvi

Kanske ska lägga ner cyklingen och satsa på att bli isskulptör istället brorsan? :P

Mattias vid Treriksröset

Ovan: Nattcykling i Finland

Nedan: Stolt skåning vid Treriksröset (det är allt det var...)

Det finns gott om ren i Sameland...

Fyndigt konstruerat bord i Karesuvanto (Finska tvillingbyn till Karesuando). Vem hade trott att det var Andreas idé?

"Älga-Lasse" i egen hög person

Första lägret, innan vi hittade en mer ordnad form av kaos

Middagsutsikt från Torne Älv i Vittangi

Schtek

Sture Mooseberg, den tredje reskamraten

Kung Foppa i egen hög "person"; 13 taggar, 600 kg och 180 cm i mankhöjd

Jag vet inte hur många gånger vi vaknade upp under natten och frös. 10 kanske? Vi har väl lärt oss att sommaren i Norrland kan vara väldigt varm och skön under dagen, men under natten är det kallt. Väldigt kallt. Vi konstaterade det innan vi lade oss igårkväll, att tältet håller ungefär samma temperatur som ett kylskåp. Säkert ännu värre under natten =)

Vi bestämde oss under kvällen igår för att ta oss till Jokkmokk för att söka upp läkare på vårdcentralen. Kanske handla ett knäskydd eller få någon dundermedicin som gör att all smärta försvann på en tiondels sekund (om det ändå fanns sådan)?

Vi gick upp vid halv tio, släpade oss ner mot cafét för att ta ut kontanter till bussresan. I brist på annat högg vi varsin sandwich och gick mot kassan för att betala dessa (men naturligtvis med målet att ta ut cash), men det gick ju inte att höja beloppet då deras omsättning inte är lika stor som en vanlig liten kiosk i Skånetrakten. Bull läge. Men det visade sig att Andreas hade lite kontanter ändå i reskassan. Men glassen var god i alla fall =)

Väl framme vid hållplatsen tyckte vi oss känna igen personen som satt i bussakuren och väntade. Haha, byfåne nummer ett =) Han heter Anders och är väldigt trevlig. Sådan livsglädje! När vi stod och väntade kom två helsingborgare som också skulle till Jokkmokk. De frågade oss om det var härifrån som BYSSEN till Jokkmokk går, och då var det inte så svårt att placera in dem geografiskt =)

Väl framme i Jokkmokk var det inte svårt att hitta vårdcentralen, det var väl tio minuters gång från busstationen. Väl på plats tog det inte lång tid, kom in direkt och träffade en sköterska som konstaterade att det var överansträgning, jo tack, det kom som en stor överraskning... Hon rekommenderade i alla fall Voltaren gel och Ibumetin som är antiinflammatoriskt. Voltaren gel har Mattias redan använt ett flertal gånger, men på vägen till ICA gick vi förbi Apoteket och då var det väl bara att smeka upp de 56 och 50 det kostade för ett paket Ibumetin. Inte mycket att välja på...

Sedan åkte vi tillbaka till vårt kära Porjus och hoppade av bussen, det är här vi är nu. En provtur på hojjen som varade i 500 meter gjorde att hoppet tändes när Mattias inte fick alltför ont av provturen. Vi tänker göra ett försök imorgonbitti. Då har Mattias hunnit ta ett par piller och smetat in Voltaren ett par gånger till. Snälla, låt knäet hålla!

Dagens höjdpunkt: 500 meter på cykel utan större smärta

Dagens "Sören-också": 90 kronor per timme för att komma till internet är väl lite blodigt? Men det är lugnt, vi fick ett kompispris på 60 =)

Dag 14 - Vilodag i Porjus

2009-08-13T05:37:00.000-07:00

Efter ett kort test på morgonen kom vi fram till att Mattias vänsterknä inte klarar av cykling. Tråkigt.

Men dagen har hittills haft sina ljusa/intressanta/spännande stunder trots detta.

När Andreas skulle gå till Laponia Grillen och låna dass mötte han byfåne nummer ett; en äldre, sinnesförvirrad man som skränade något om ifall Kalle-Kula inte lyssnade bättre kunde han stoppa öronproppar (?!) i öronen. Han kom senare in på grillen när vi käkade resans hittills bästa hamburgertallrik. Han visade sig vara en ganska trevlig prick, som kan konsten att få folk att le.

Byfåne nummer två tilldelas killen som var klädd i en skjorta där det stod: Jack Daniels. Trots att vi har varit på resande fot i två veckor och aldrig tvättat, vill jag påstå att våra kläder är renare än denna skjorta.Han hann berätta en kortare version av sitt livs memoarer på en knapp timme. Med tanke på att vi inte hade något vettigare för oss stannande vi kvar och lyssnade. En notis är att han har ingen aning om vem vi är, var vi kommer ifrån eller vart vi är på väg. Men vi vet ganska mycket om honom =)

Byfåne nummer tre: En föredetta lärare som vi egentligen inte vet någonting om, förutom att han under den timmen vi satt inne på grillen visade en enorm livsglädje och optimism. Det enda vi hörde från hans mun var en ganska rolig kommentar, vilken kommer nedan.

När vi satt och snackade med byfåne nummer två kom byfåne nummer tre in på grillen och då säger byfåne nummer två: "Din dumma jävel, skräm nu inte bort dessa två (och syftade på oss). Det var inte konstigt att du inte fick vara kvar på någon skola. Den avdankande läraren svarade med ett stort garv på läpparna: "Nä, jag fick aldrig vara kvar"

Ps. Klockan är bara 14:30... mycket kan ännu hända i detta samhälle med 430 invånare. Vi har ännu bara mött tio, varav tre skildrats ovan. ds.

Dagens höjdpunkt: "Nä, jag fick aldrig vara kvar"
Dagens "Sören-också": Att vi är kvar i Porjus och inte kan cykla

Dag 13 - en kvalificerad skitdag (Gällivare-Porjus, 51 km)

2009-08-13T05:17:00.000-07:00

Klockan 11:00 vågade vi oss ut ur tältet efter att det 14 timmar långa regnet äntligen var över. Det hann inte gå många sekunder (i alla fall tillräckligt många för att Mattias hade hunnit ställa sig i position för att göra ettan, turligt nog läste han situationen skickligt och ingen pinsam situation uppstod) innan de sprang ut från frikyrkolokalen och bjöd (läs: beordrade) oss på kaffe och bullar.

Av oro för att himlen skulle öppna sig drog vi på regnskydden, men för att de ska sitta ordentligt tejpade vi upp dem litegrann också, men det har vi lärt oss hur man ska göra nu, så i fortsättningen tar det inte många minuter.

Efter 51 kilometers motvind gav Mattias vänsterknä upp. Fast klockan inte var än runt 18:00 var bara att strunta i cyklingen och slå upp tältet.

Dagens höjdpunkt: Vi frös bara lite under natten till dag 14
Dagens "Sören-också": Motvind, regn och pajjat knä

Dag 12 - Mörkerkörning i regn och nedförsbacke (Kiruna-Gällivare 127 km)

2009-08-13T04:55:00.000-07:00

Dagen började, som så många andra, med att montera ner tältet. Den här dagen stod det ungefär mellan camping Ripan och Högalidskolan i Kiruna.

Resans affär (än så länge, bör tilläggas) skedde när Mattias lyckades få ett tillgodokvitto på sina använda solglasögon med argumentet att jag får huvudvärk av dem. Han stötte på patrull när expediten på InterSport jämförde köpet av brillor med att köpa för små skor och sedan klaga på att det gör ont. Tillgodokvitto blir bra =)

På förmiddagen passade vi på att skicka iväg en säck med överflödig packning (ca 12,3 kg), tillbaka till Skåne. Med tanke på att ingen av oss nu hade annat än cykelskor (vi begravde joggingskorna i säcken...), började nu en frenetisk jakt på badskor.Vi hittade på Coop Forum efter att Inter Sport (återbesök efter "brillincidenten"), Dressmann, Lindex och Ö&B sålt slut. Det hade visst varit någon form av vandring i trakten (gissningsvis 11 mil), som gjorde att folk kände ett skriande behov av badskor. Det blev två olika par i grovt skilld kvalitet. Genom dagens näst viktigaste kluns vann Mattias de finare =)

Vi hade fantastiskt flyt på vägarna hela dagen och det kändes mer eller mindre som en lång nedförsbacke, kan det ha något att göra med våra nysmorda kedjor? =)

Dagens "idiotare" kom som vanligt efter 100 kilometer (mamma, hoppa vidare till nästa stycke...) i en brant nedförsbacke drog Andreas upp spurten, Mattias lade sig på rulle och lät smart Andreas ta all vind i hans väg, tryckte sig förbi när Andreas fick mjölksyra och pressade upp hastighetsrekordet till imponerande 51,7 km/h.

Strax därefter stannade vi till för middag. Precis när vi skulle ge oss iväg kom regnet. Klockan var cirka 21:00. Regnet höll i sig, vi hade då cirka 20 km kvar till Gällivare. Vi märkte att det inte skulle vara lika ljust som i Finland, men var tämligen säkra på att ljuset skulle hålla i sig till Gällivare. Det blev både mörkare och mörkare samtidigt som det blev regnigare och regnigare. Det som drev oss var suget efter chips och läsk.

Cirka 23:00 efter åtminstone en timme i "borde-ha-lyse-på-cyklarna-förhållande" kom vi fram till en mack, underbart =) Det skulle dock visa sig att denna mack var obemannad, tråkigt för oss. Men den trevliga Gällivarebon som stod och tankade sin V70 hjälpte oss till en bemannad Statoil knappt en kilometer bort. Nu var det dags att slå upp tältet på första bästa plats! Jag kan hålla med om att första bästa plats inte nödvändigtvis innebär att slå upp tältet 30 meter från Statoil och endas 5 ynka meter från E45-avfarten där det kör bilar dygnet runt! Istället blev det 150 meter från Statoil på en gräsplätt¨på baksidan av en kyrka. Lite bättre plats! En parentes var att vi möttes av en full ryss som erbjöd oss att tvätta händerna (varför just detta?). Han höll något drickbart i ena handen och en cigg i den andra. kan det ha varit något annat förutom kaffe och Marlboro?

Resans snabbaste tältresning; ca två minuter.

Dagens viktigaste kluns? Att slippa gå ut och rätta till tältet när det regnade mitt i natten. Det var ganska skönt i tältet när Mattias gick ut och fixade det :)

Dagens höjdpunkt: Bra flyt och många mil avklarade
Dagens "Sören-också": Regn 14 timmar i sträck (21 på kvällen dag 12 till kl 11 på förmiddagen dag 13)

Dagens notis: Ett par kilometer efter att Mattias hade fått ett stenskott av en bil gav han igen och sköt ett på cykelägaren vänster om honom (gissa vem?). Vi lyckades båda två att bränna över de 30 km/h som gällde vid ett vägarbete. Omoget.

Dag 11 - Vilodag i Abisko/Kiruna

2009-08-10T14:07:00.000-07:00

Vi passade på att sova fram till närmare halv ett. Därefter blev det huvudsakligen fixande med packningen (stoppa ner det som ska skicka hem till Skåne som blivit överflödigt i och med vandringen och packa om cykelväskorna).

Förutom det har det varit mestadels vila, kortspel och en ny stor hamburgermeny.

Planen för de kommande dagarna: Lämna in det som ska hem (ca 10 kg packning) och cykla 50-100 km imorgon innan vi tar tag i cyklandet på vägen hem. Nu är vi på väg hemåt! Bara ca 2000 km cykling kvar (en del smärta väntas i mellangården)... Nästa stora delmål: "Sommaren med Göran" i Östersund (bara ca 800 km :P)

Dagens höjdpunkt: Segersötman från igår och burgaren
Dagens "Sören-också": Efterdyningarna i fötterna och att det regnat nästan hela dagen
Dagens elände: Mygg

Dag 10 - Fjällräven Classic dag 2 (Tjäcktastugorna - Abisko turiststation, ca 52 km)

2009-08-10T13:30:00.000-07:00

Efter 8 timmars sömn kände vi oss utvilade och på gång igen. Dock hann vi inte mycket mer än få ihop tältet innan himlen öppnade sig och regnet hällde ut. Nu var det inte lika roligt längre... regn och trasiga fötter... Vi började känna oss trötta på utsattheten och tanken föddes på allvar att gå tills vi var i mål för att slippa sova ute i fjällen en natt till.

Vid den första checkpointen för dagen, som kom efter en knapp halvtimme, fick Mattias sina fötter ompysslade och funktionärerna på plats ingjuter lite mer inspiration inför fortsättningen.

Den första hela delsträckan för dagen flöt på ganska snabbt (ca 2,5 h för 12,5 km). Än så länge kändes fötterna under kontroll. Det enda missödet under delsträckan var när vi vid en hängbro gick lite fel och hamnade mitt i en kinesisk mediedelegation (som visst var på plats för att skildra vandringen...) Mot slutet av delsträckan börjar det göra ordentlig ont i fötterna och våra knän påminner oss om att vi troligen överansträngt dem en del genom att rusa 7,5 mil på bara ett drygt dygn... Paus ca 1 h 45 min.

På plats vid nästa checkpoint (den näst sista innan mål) passade Andreas på att kränga plåster och liknande för en dryg hunka. Tre compeed endast på högerfoten och tejp ovanpå det. När vi lämnade för att ge oss iväg mot den sista checkpointen (Kieron, 17,5 km bort) gjorde visade funktionärerna ånyo tecken på sin humor: på frågan om nästa checkpoint var åt hållet vi pekade på fick vi svaret att vi alltid kunde gå åt det hållet som funktionären pekade på, om vi var sugna på att hamna i Nikkaloukta förstås... Vägen till den sista checkpointen var kanske den mest lättgånga ditills, men den tog ändå hyfsad tid (ca 4,5 h) p.g.a. våra ömmande fötter och känningar i knäna. Vi kände vittring av det hägrande målsnöret och möjligheten att komma i mål på under 48 h. Delsträckan avslutades med en kraftig utförslutning.

Väl på plats på den sista kontrollen var humöret på topp, men fötterna mådde inget vidare. Vi njöt oerhört av de plättar med sylt och grädde som serverades. :) Vittringen mot målet blev väldigt påtaglig och vi stannade bara i en halvtimme. Den sista kontrollen lämnade ca 20.15 med planen att stanna ett par kilometer senare för att stanna och laga mat när vi fick tillgång till vatten.

På den sista kontrollen fick vi informationen att den sista delsträckan var 19,5 km (och inte 17,5 som det stod i vandringspasset som vi samlade stämplar i) och att detta var den sträcka där det fanns mest tillgång på vatten på hela sträckan. Vi skrattade gott både en och två gånger över den enda bäcken under hela sträckan där vi kunde fylla på vatten... :)

Efter knappt två timmars stapplande på allt annat än välmående fötter kom vi med en skylt där det stod 10,5 km till mål. Ca 10 minuter senare tog vi en kortare paus. Då kom en av killarna fårn den sista kontollen vandrande i högt tempo. Andreas låg utslagen i stigkanten. När killen kom ifatt oss frågade vi hur långt det var kvar till målet. Han svarar ca 11 km. Andreas ilsknar till över att vi har fått tre olika avståndsangivelser (17,5, 18 respektive 19,5) och ber personen i fråga att ta ner skylten med 10,5 km-angivelsen med tanke på att det inte är schysst att ge de stackarna som kom senare falska förhoppningar om att slippa den satans värken i fötterna snabbare än vad man skulle göra. Nedanstående dialog följer:

-Men grabbar, ta en paus (denna kommentar trots att Andreas fortfarande ligger livlös i kanten av stigen)
(Mattias) -Jo, vi tänkte det... (underförstått att vi inte tänkte vandra vidare med en vandringsryggsäck liggande mit på leden och en av liggande i en buske...) Killen har redan vänt sig om och börjat gå, men stannar upp, vrider på huvudet och säger:
-Grabbar, ta en paus och passa på att njuta av den fina sommarkvällen. (Både Andreas och Mattias glor på varandra, förundrade över kommentaren. Det är ganska svårt att njuta av en sommarkväll med pulserande smärta i båda fötterna. När killen fortsätter sin promenad passar Mattias på att köra lite "spanky-dansen") Gapflabb följer av både bröderna. Under de följande 10, 10,9 eller 12 kilometerna till mål dras "Men grabbar, njut av den fina sommarkvällen"-skämtet minst 20 gånger. Varje gång åtföljt av ett lika stort garv! :)

Om det inte varit jobbigt tidigare, var varje steg som togs under den sista milen fullt av smärta och lidande. Samtidigt konstaterade vi båda att det den här gången bara handlade om skoskav och att det var betydligt jobbar med Öppet Spår. Med ca 4 km fäller Andreas kommentaren "I valet mellan att fortsätta till mål eller att ta ett nackskott nu är jag inte säker på vad jag hade valt..."

Efter ytterliggare ett par kilometers lidande kom vi fram till upploppet. Med ca 20 meter kvar utbröt en vild spurt i fullt tempo (vem som var först beror på vem oss du frågar :P). Vi hann en bit förbi innan målsnöret innan någon av kunde stanna. Detta gjorde att vi inte hann stanna där vi skulle få vår sista stämpel och vi fick reda på att vi skulle gå tillbaka ca 30 meter för att få vår sista stämpel. När vi väl stämplade in gjorde vi det 00.47.

Med andra ord avverkade vi de 110 km vandrande på 45 h och 1 minut. Efter målgång blev det en välförtjänt Norrlands guld, dusch och bastu. :D

Dagens höjdpunkt: Målgång och plättarna vid sista kontrollen
Dagens "Sören-också": Smärtan i fötterna

Dag 9: Fjällräven Classic dag 1 (Nikkaloukta - Tjäcktastugorna, ca 58 km)

2009-08-10T13:09:00.000-07:00

Efter ca 2,5 timmars sömn ringde klockan 02.25. Mattias som i vanliga fall är omöjlig att få upp ur sovsäcken mindre än en timme efter att klockan ringer (oavsett hur länge han sovit eller när klockan ringer) nästan hoppade upp och klädde på sig. Nu var det dags för tävling!

Vi fixade de sissta småsakerna och gjorde oss reda för start. Klockan 03.44 sätter man på "Beutiful day" med U2 i stereon och två minuter senare gick starten! Vi var på gång och det kändes fantastiskt bra till att börja med! Frukosten i form av polarkakor åts gåendes under första delsträckan.

Den första delsträckan gick från Nikkaloukta till Kebnekaise fjällvstation och var 19 km lång. Vi kände att vi hade bra flyt och att det var lättgånget. Längs med hela sträckan fanns det gott om vatten och det vi kände oss på g. Vid den första checkpointen (där man skulle samla en stämpel för att visa att man varit på plats och inte fuskat, vilket är omöjligt såvida man inte har tillgång till helikopter) passade Andreas på att få sin gamla skada i foten tejpad. Här såg vi även en vilsen ren som sprang rätt igenom folkmassan som samlats vid kontrollen. Vandringstid ca 4 h 20 min. Paus i ca 2 h.

Den andra delsträckan var 15 km och gick till Singistugorna. Kropparna kändes fortsatt bra och vi tryckte på bra, trots att det var väldigt varmt. Detta visade sig i efterhand vara den sträcka som vi tyckte var jobbigast, huvudsakligen p.g.a. den höga temperaturen i kombination med uppförslut och mycket sten som försvårade fotnedsättningen. Väl framme i Singi åt vi av den frystorkade maten som ingick i anmälningsavgiften. Frystorkad köttfärssås med makaroner. Detta var den bästa frystorkade vi ätit än så länge, nästan god till och med. :) Efter maten tog tröttheten ut sin rätt och det slutade med en tupplur på maten. Vandringstid ca 3 h 50 min. Paus ca 3 h.

De 12,5 kommande kilometrarna till Säkla gick snabbt och vi kände oss fräscha i benen. Vi hade nu gått drygt 4,5 mil på en dag och verkligen kommit igång. Efter att fått i oss lite tunnbrödsrulle med renskav, mos och lingon gav vi oss iväg ut på nästa sträcka: de 14 km som det var kvar till Tjäckta-kontrollen som innehåller den högsta punkten på Kungsleden, Tjäckta-passet (1180 möh. en höjdskillnad på ca 800 gentemot starten). Vandringstid 3-3,5 h. Paus ca 1 h 45 min.

P.g.a. dålig information om var kontrollen vid Tjäckta var belägen gick vi till Tjäcktastugorna istället för att fortsätta förbi och till det tält som utgjorde kontrollen ca 2 km längre fram längs leden. Passerandet av passet, som enligt många vi mött på vägen skulle vara fruktansvärt och extremt svårpasserat, gick utan problem alls. Det var bara att tramapa i lite uppför. :) Däremot så började våra fötter göra sig påminde om att de inte trivdes jättebra med att vandra 60 km i tuff och ojämn fjällterräng. Andreas hade en blåsa som sprack på ena foten och Mattias fötter som varit fulla av skoskav innan vi började behövde vård.

Vi gick och la oss ca 01.30, nöjda med en bra prestation första dagen.

Dagens höjdpunkt: God tunnbrödsrulle med renskav!
Dagens elände: Plågade fötter

Dag 8: Ishotellet och kolhydratsuppladdning (Jukkasjärvi - Kiruna, 28 km)

2009-08-10T12:38:00.000-07:00

Dagen började med en guidad rundvandring på ishotellet i Jukkasjärvi. Mitt i sommaren såg platsen ganska öde ut... :) Som blivande ekonomer var det intressant att höra att det gär att göra en vinst på 50 miljoner SEK/år på att exportera is som man sågar upp ur älven gratis... Det var kul att ha varit och sett hur det ser och få veta mer om stället, men att besöka ett hotell som står uppbyggt i nov-april i början augusti blir inte riktigt samma sak...

Vi började vår kolhydratladdning under lunchen i samband med att vi handlade de sista sakerna inför vandringen: pizza/kebabtallrik på Bertas pizza i Kiruna. Mattias var extremt nöjd med de 95 spänn han fick punga upp för en liten portion med fesljummen kebabtallrik :)

Den ursprungliga planen för vandringen har blivit reviderad: istället för att göra en avstickare och bestiga Kebnekaise kommer vi satsa på att få guldmedaljer för vår 110-km-vandring. Det innebär att vi ska avverka sträckan på mindre än 72 timmar. Det gör mindre än ett marathon per dag, det bör vi fixa, trots att terrängen med stor sannolikhet är betydligt tuffare än Västerbron i Stockholm...

Därefter bar det iväg till Camp Ripan (stället där bussen till starten i Nikkaloukta gick ifrån) för att packa om, vila och tejpa fötterna i förebyggande syfte. Innan bussen körde iväg hann vi med steg två i vår kolhydratuppladdning: vars en 200 grams hurgare med pommes/mos på Sibylla! Mmmm, gott! :)

Efter ytterliggare ett tags vila bar det iväg med buss till Nikkaloukta. (Det var spännande att höra killens bakom oss rövarhistorier om alla sina äventyr.) Vid åt vi det godaste vi då hade ätit på spritköket: tortellini (allt som inte är frystorkat är lyx..)

Dagens höjdpunkt: God kolhydratladdning
Dagens "Sören-också": -
Dagens elände: Mygg

Dag 7 - en ny medlem i teamet! (Övre Soppero - Jukkasjärvi 128,5 km)

2009-08-10T11:58:00.000-07:00

När vi vaknade upp på morgonen kunde Mattias knappt öppna sitt vänstra öga för att det var så svullet. Under morgonen gjorde det ont och eftersom vi inte visste vad det berodde på stack vi inom närmsta apotek (ca 50 km bort) för att se om vi kunde hitta något mot det. Affärsbiträdet konstaterade att det troligen berodde på ett bett från en "svidare" (hi-tat på samiska), vilket bidrog till att lugna ner oss. För er som inte vet vad en hi-tat är kan jag berätta att de är så små att de inte bara kommer igenom myggnät, utan även vårt kära innertält. Jag har även hört att de kommer igenom ACn på en viss Seat gul :) (internt skämt för er som inte förstår det...)

Ca. 16 km från där vi startade vår dag körde vi förbi en bil vi kände igen. Det visade sig att vi körde förbi Samuel (aka. Same-Samuel) som hjälpte oss med cyklarna när vi kom till Övre Soppero första gången och fick problem med cykeln. Han hade varit på plats sen kl 05.00 och styckat upp björkved. Roligt möte!

Mestadels beroende på härligt flyt på vägen sköt vi på frukosten mer och mer (ingen av oss fixar att käka direkt när vi stiger upp på morgonen). Till slut var vi så nära Vittangi att det inte var lönt att äta innan vi kom dit. På vägen in mot Vittangi körde vi förbi Ulfs (aka. Cykeluffe) hus och passade på att sticka inom och säga hej och få med oss en omgång vatten. Under besöket fick vi reda på att om vi ändå skulle cykla till Kiruna under dagen så måste vi sticka inom Jukkasjärvi och ishotellet och kolla på deras sommarutsällning. Med tanke på att det inte skulle vara någon direkt omväg (Jukkasjärvi ligger ca 20 km utanför Kiruna, längs samma väg som vi cyklade till Kiruna), beslutade vi oss för att följa tipset.

Innan vi till slut fixade frukost/lunch/eftermiddagsmat, passade vi på att göra lite ärenden i byn: bl.a. besök på Ica och Apoteket. Därefter blev det ett nytt dopp i Torne Älv medan vi väntade på att maten skulle bli klar. När vi kom upp ur vattnet insåg vi att vi både med nöd och näppe hade missat att trampa på ett gäng glasskärvor som låg på strandkanten. Vid ett annat ställe, en bit bort från där vi badade, upptäckte Andreas samma sak efter att ha diskat (disken går den till den som förlorar klunsen).

Från maten och badet bar det vidare till älgparken innan vi lämnade Vittangi. Det var på älgparken som vår nya medlem i teamet, Sture Mooseberg, tilllkom. Sture är en liten tygälg som kommer göra oss sällskap och agera spejare från ovansidan av Andreas cykelväska under resans gång. :) På älgfarmen passade vi även på att snacka en del med Lars (ägaren, aka. Älga-Lasse).

Vårt sista ärende i Vittangi innan vi gav oss iväg vidare i riktning Jukkasjärvi var att sticka inom macken och köpa en omgång läsk. När vi kom till macken hade Mattias sina solbrillor, när vi kom därifrån hade han dem inte. Vi upptäckte detta efter en kilometer eller två och Mattias vände om för att leta efter dem, men hittade dem inte.

Kvällsmaten (fantastiskt läcker chilli con carne...) intogs precis utanför en övningsplats för militären någon mil utanför Kiruna. Det var spännande! Om det inte vore för det lilla antalet knott på plats hade vi kanske kunnat se varandra på ca den meter vi hade mellan oss när vi åt.

Det var ungefär i samband med middagen som vi tittade ner på våra lår och såg hur benen såg ut: vi hade lyckats bränna oss en del. Men naturligtvis bara där cykelbyxorna inte täckte (10-20 cm ovanför knät). Det ser sjukt roligt ut!

Den gömda sopsäcken med mat låg placerad precis vid skylten till Jukkasjärvi, så innan vi svängde av från den stora vägen passade vi på att kolla att allt låg kvar. Det gjorde den!

På vägen till Jukkasjärvi passade Mattias på att sätta nytt hastighetsrekord (51,2 km/h), när han på typiskt Tour de France-manér gjorde sig så liten han kunde och maxade järnet på pedalerna i den branta och kurviga nerförsbacken. Snyggt jobbat! :) Mattias krossade därmed det förra rekordet (dock bortglömt i bloggen) som sattes i bergen mellan Kilpisjärvi och Karesuando. Det förra låg på 51,1 km/h...

Dagens höjdpunkt: Sture (enl. Andreas) / Same-Samuel, Cykel-Uffe och Älga-Lasse (enl. Mattias)
Dagens "Sören-också": Korkade norrlänningar som slänger krossade ölflaskor på stränder
Dagens elände: Mygg och knott

Dagens notis 1: Mer än 500 km cyklade
Dagens notis 2: Den enligt skyltarna väldigt öppna loppisen som vi besökte visade sig vara mer öde än skogarna i mörkaste Norrland.

Dag 6 fortsättning

2009-08-10T11:44:00.000-07:00

Efter besöket framför datorerna var det raka vägen till macken (det är vad som har öppet efter 18 här i Norrland, ca 8 minuter sena till livsmedelsbutiken Handlarn) för att fixa ingredienserna till dagens höjdpunkt; chips och läsk.

Sen var det upp på våra underbara vänner, cykelsadlarna, för fortsatt cykling i riktning Kiruna. Fantastiskt flyt i ganska exakt 5,5 mil! På plats i byn Övre Soppero besökte vi våra nyfunna vänner på Sopperogården, med mackor och varm choklad som tack för besöket. Tack för maten!

Det var ingen slump att mätaren stannade på 150,5 km för dagen när vi fortsatt en halvmil efter kvällsfikan. Skönt att ha spräckt 15-milagränsen!

Alla ni skåningar som klagar över myggen hemma i Skåne borde ta en titt på bilden som togs av Andreas rygg vid tältmeckandet denna kväll. Ryggen syntes knapp! :) Men vi får nästan skylla oss själva, vi kvalificerar oss för de flesta punkter som stod med på listan över onödiga risker som vi skrev i söndags. Denna gång stod nog tältet fem meter från en myr ;)

Dagens notis: Vid lunchen när vi satt och åt vår underbart goda "idiot-skabbig-pulvermos-där-det-ska-finnas-kött-men-den-hittar-du-inte-i-den-äckliga-konsistensen-frystorkad-rätten" kutade en ren förbi precis framför oss för att dricka i cirka tio sekunder och kutade sen tillbaka från samma riktning den kom ifrån.

Dag 6 - Smärta i "mellangården"

2009-08-05T08:38:00.000-07:00

När vi skriver detta har vi hunnit trampa drygt 91 km idag (förutom de 21 km vi körde efter uppdateringen igår). Vi har hittat arbetsförmedlingen i Karesuando och deras surfdatorer. Målsättningen är att trycka ytterliggare ett par mil innan dagen är slut, däremot är det inte säkert att vi tar oss hela vägen tillbaka tillbaka till Övre Soppero. Kropparna börjar bli sli slitna, vilket tar sig uttryck i ömmande muskler och smärta i de delar av kroppen som kommer i kontakt med sadeln :P

Innan vi lämnar Karesuando kommer vi att proviantera. Tanken är att det ska bli något annat än den frystorkade maten, som börjar kännas väldigt enahanda, speciellt med tanke på att vi bara har tre smaker. Förutom det är tanken att köpa läsk, chips och dippa.

Vi vill inte påstå att det har varit varmt idag, men bitvis har asfalten fräst en del kring däcken, och det beror inte på att vi cyklar så fort ;)

Dagens höjdpunkt: Att kränga chipsen
Dagens "Sören-också": Smärta i "mellangården"
Dagens elände: Mygg och knott

Dag 5 - Treriksröset (ca 20 km till fots)

2009-08-04T12:46:00.000-07:00

Efter en del letande kom vi fram till stället som båten till Treriksröset gick ifrån. Båtresan tog ca 30 minuter. Väl framme passade vi på att fixa frukost och medan vattnet kokade upp blev det ett dopp.

Lite stressade gav vi oss iväg för att tilldrygalägga de ca 3-4 km vi hade till Treriksröset. Väl framme var vi inte säkra på att vi kommit rätt. Det vara bara en stor klump, utan markeringar för Sverige och Norge. Men de andra som hade koll sa att det var här.

Vi hann tillbaka innan båten skulle ge sig tillbaka igen, men hade bestämt för at ta vandringsleden tillbaka till Kilpisjärvi (ingen kommer kunna säga att vi inte tagit oss ner helt för egen maskin :P). Den var ca 15 km från där båten låg till och tog oss lite drygt fyra timmar. På vägen hann vi med några hundra meters höjdskillnad, vi såg ett berg fyllt med ren och nådde en fantastisk utsikt!

Vid 20-tiden (svensk tid) var vi tillbaka lyxade till det med buffé. Det var här vi hittade en internetlina och passade på att uppdatera lite.

Dagens höjdpunkt: Buffén
Dagens "Sören-också": Var det inte mer? (Treriksröset)
Dagens elände: Myggen

Dag 4 - Tack Uffe! (Karesuando - Kilpisjärvi, ca 109 km)

2009-08-04T12:29:00.001-07:00

Tidig morgon. Mattias påminner mer om en zombie än en människa när vi hoppar på bussen till Vittangi kl 07.30.

Någon gång vi 10 Uffes cykelverkstad. Han kollade på båda cyklarna och fixade bort en del skevhet i hjulen. Vi passade på att införskaffa en extra slang till, så nu har vi tre i reserv. I och med att Uffe konstaterade att cyklarna nu är i bättre skick än när de kom från fabriken känner vi oss på nytt taggade och förhoppningsfulla!

Efter besöket hos Uffe i det röda havet precis vid bron över Torne älv, passade vi på att käka frukost precis vid älven. Mackor, räkost och Zoegas i det fina vädret. Härligt! När vi ätit färdigt blev det näckadopp i älven. :)

Medan vi väntade på bussen passade vi på att göra ett nytt besök på älgparken, dock utan att hälsa på Foppa den här gången. :)

Vi tog bussen med cyklarna till Karesuando (gränsen mellan Sverige/Finland), lagade mat och gav oss iväg i riktning Kilpisjärvi och Treriksröset ca 18.20. Vi hade bra flyt och fina vägar, trots att det var väldigt kuperat. Med nästan 11 mil bakom oss kom vi fram till Kilpisjärvi. Ca 02.30 (svensk tid) slog vi upp tältet och förberedde oss för överfarten till Treriksröset nästa dag. Den här sträckan erbjöd fantastisk natur och fantastiska vyer.

Vi såg den första renen efter ca 70 km och innan vi var framme hade vi sett ett par stycken till och en räv.

Dagens höjdpunkt: Bra flyt hela dagen och Uffe
Dagens "Sören-också": Inte läge att klaga idag ;)
Dagens elände: Mygg och knott

Dag 3 - Väntedag i Övre Soppero

2009-08-04T12:20:00.001-07:00

Vi unnar oss vandrarhemsfrukost och "bondar" med kökspersonalen. Vi får veta att nästa buss går 15.55 och att den enda cykelhandlaren i Kiruna kommun är Uffes cykelverkstad i Vittangi. Efter att Andreas varit på gudstjänst och båda druckit kyrkkaffe, blev vi erbjudna att stanna en natt till (gratis) för att istället kunna ta morgonbussen till Vittangi. På sätt slapp vi en dödag i Vittangi. Vi tackade så mycket och förberedde en kortare vandring i trakten över dagen.

Innan vi gav oss iväg passade vi på att infria ett löfte morsan: Vi åt ren, dessutom i hjärtat av Sameland. Det var en smakupplevelse (men nästa gång tar vi älg).

Målet med promenaden var att bada, laga lite tortellini och dricka kaffe. Myggen gjorde att det inte blev någat av de planerna...

Du vet att du utsatt dig onödig myggrisk när:
-Du är i Norrland
-Du är utomhus
-Det är mulet, regnet hänger i luften
-Du har svettiga kläder och svettas
-Du ger dig ut på en myr till fots
-Du har bara armar

Fråga oss inte hur vi vet det.. ;)

Dagens höjdpunkt: Gratis övernattning
Dagens "Sören-också": Myggen
Dagens elände: Myggen
Dagens notis: Andreas ersätter sin byxresor på overallsbyxorna med en spännrem.

Dag 2 - Mötet med Foppa! (mitt i ingenstans till Övre Soppero, ca 75 km)

2009-08-04T12:05:00.000-07:00

Dagen börjar lite innan 05.00. De småskurar som hållit oss vakna bitvis under natten bleknar i jämförelse med den skur som väckte oss och en gemensam, dock ej vid tillfället uttalad tanke: "Måtte tältet hålla (tätt)". Under natten fick tältet visa två viktiga saker: 1. Det håller myggen ute. 2. Det tål ganska mycket regn innan det läcker, och då läcker det förhållandevis lite.

Förutom myggläxan bidrog den första "riktiga" morgonen med ett par viktiga lärdomar:

*Vi måste gå upp tidigare
* Packningen måste vara mer strukturerad
* När man bajsar i en myggsvärm - täck pungen!

Vi kom iväg ca 10.1. och hade bra flyt i 15 km innan vi kom till Vittangi. På bensinmacken köpte vi läsk, tankräm och snackade med ett par tyskar. De skulle cykla till Norkap och därifrån genom hela Sverige och ner till sin hemstad mitt i Tyskland. Vi skojade om tyskars pasison för älgar och konstaterade att vi precis var på väg till Vittani älgpark.

Det var på älgparken av alla ställen som vi mötte Foppa. Med en mankhöjd på 180 cm, 13 taggar och 600 pannors muskler var han lika majestätisk som Peter i rinken.

De närmsta följande timmarna spenderade vi på sadeln och körde de sex milen till Övre Soppeo, dit vi kom ca 17. Efter att vi provianterat, tog Andreas täten för första gången på två mil. Mattias upptäckte direkt att något var galet. För att göra en lång historia kort och slippa genommlida traumat i sin helhet igen kommer här de viktigaste detaljerna:

* Det var en punktering på bakdäcket (den första på 10 år...), trots kevlarförstärkta däck. Andreas cyklade med punkteringen 0,5-10 km innan den upptäcktes.
* I första omgången fick vi hjälp med att laga punkteringen.
* Efter att ha cyklat ca 3 km upptäckte vi samma problem igen.
* Samuel hämtar upp cykeln med sin transportbil och hjälper oss med däcket till ca 22.30.
* Bromsen ligger fälgen och hjulet är skevt..

Ca. 22.40 checkar två trötta och neslagna skånepågar in på Soppergården (Vandrarhem) i Övre Soppero...

Dagens höjdpunkt: Mötet med Foppa och hjälpsamma samer
Dagens "Sören-också": Cykeln
Dagens elände: Myggen

Dag 1 Kiruna - mitt i ingenstans, ca 60 km

2009-08-04T11:57:00.000-07:00

Klockan är ca 08.02. Vi ligger och sover i varsin överslaf i SJ:s sovvagn. Högtalarsystemet går igång på högsta volym och en man säger på bred norrländska: "Nästa Bastuträsk, Bastuträsk nästa".

Tåget kom planenligt till Kiruna och efter en halvtimmes väntetid fick vi tag i en taxi och kunde hämta cyklarna. Klockan var ca 15.15 och vi räknade med att vara på väg senast kl 16. Efter att ha mekat med cyklarna gav vi oss iväg första gången ca 18. Cykelkorgarna satt för nära tramporna, det gick inte att cykla. Bara att ösa ur packningen och flytta bak cykelkorgarna samt att vänta ut skuren som kom.

18.45 kom vi äntligen iväg! Äventyret hade börjat på riktigt! Efter 12,5 km dumpar vi ca 10 kg överflödig packning (mestadels mat) i en sopsäck i vägrenen som vi avser hämta upp på vägen hem. Det har varit ganska bra flyt och vi hann med sex mil den första dagen, lite mer än planerat. Vi befinner oss någonstans mittemellan Svaparvara och Vittangi.

Under ett kort depåstopp (läsk, jordnötter och russin) såg vi en räv. Vi tre tittade på varandra i ca en minut. Nice!

Dagens höjdpunkt: "Nästa Bastuträsk" och räven
Dagens "sören-också": Myggen
Dagens elände: Myggen

Torsdag 30/7

2009-08-04T11:55:00.001-07:00

Båda lyckades vi ta oss till Stockholms centralstation. Båda var vi ca en kvart senare än planerat. Mattias p.g.a. att tåget var försenat, Andreas p.g.a. trevligt sällskap under after worken :)

Vi kände oss båda ganska möra i kroppen efter att kånkat på var (allt annat än) lätta packning. Detta satte sina tydliga spår under schackmatchen (Tack Anna!), där Mattias drottning hade en tendens att klä ut sig till en enkel bonde och därmed lura sin bror till dumma misstag...

Dan före dan (före dan)

2009-07-29T12:14:00.000-07:00

Imorgon bär det av! I övermorgon börjar det! Mattias tar tåget från Skåne någon gång i början av eftermiddagen imorgon och jag hoppar på i Stockholm framåt kvällen. Vi är beräknade till Kiruna kl 14.11 på fredag. Igår kom bekräftelsen på att cyklarna är framme och står och väntar på oss i Kiruna. Nu hoppas vi innerligt att tåget håller tidtabell. Bussgods stänger för veckan på fredag kl 16 och öppnar inte igen förrän måndag morgon.

Det går väl inte att säga att någon av oss direkt lider av resfeber. Båda kommer (som vanligt...) ta tag i packningen på allvar först imorgon. Jag hoppas komma ihåg underkläder den här gången... Däremot så är det bara att konstatera att det spritter ordentligt i benen!

En del detaljer har klarnat sen förra uppdateringen:

*Det blir cykling från Kiruna även på vägen upp till Treriksröset. Första bussen till Karesaundo (beläget vid den svensk/finska gränsen) sen vi kommer fram går nämligen sent på söndag eftermiddag och bussen därifrån till Kilipsjärvi på måndag eftermiddag. Genom att cykla direkt får vi förhoppningsvis en vilodag (den 7/8) innan vi startar vandringen kl 03.46 den 8/8.
*Vi räknar med att komma med båten från Kilipsjärvi kl 09.00 på måndag (den 3/8) för att sen vandra de sista 3-4 kilometerna till Treriksröset.
*Bortsett från tändaren till trangia-köket så är allt som ska köpas in inköpt. Vi hade svårt att hitta 2,5-litersdunkar någonstans. Men det löste vi genom att köpa "blanddryck" (alltså inte saft) på Lidl. :) Pricken över i:et hittades på Maxi, det lär synas på bilderna från Treriksröset ;)
*Mattias och morsan har sytt regnskydd till cykelväskorna av en presenning. Klockrent! Jag bidrog genom att hålla mig ur vägen :P

Planen

2009-07-26T03:26:00.000-07:00

Torsdagen den 30 juli börjar äventyret på allvar. Då går tåget till Kiruna. Bröderna Malmberg ska ut och cykla en runda. Det blir en sidoetapp med en liten promenad också. Treriksröset - Smygehuk på cykel och ett par mil till fots längs med Kungsleden.

Vi åker tåg till Kiruna, där vi återförenas med cyklarna som redan befinner sig på bussresa norrut. Väl i Kiruna blir det transport till Treriksröset. Huruvida det blir tåg, buss eller för egen maskin på cyklarna är i skrivande stund inte helt avgjort. Kollektivtrafiken är ju inte riktigt lika aktiv i Norrland som på andra ställen i landet. Från Treriksröset blir det cykling tillbaka till Kiruna. Här måste vi vara senast kl 21 den 7/8 för att komma med deltagarbussen till starten i årets upplaga av Fjällräven Classic (www.fjallravenclassic.se). Vi tyckte det kändes dumt att inte passa på att trycka in vandringen när vi ändå var så långt norrut. Vad är oddsen på att vi kommer att komma så långt norrut igen? :) Sen visade det sig att en av kontrollpunkterna längs vägen låg en 1/3 upp på Kebnekaise. Med samma logik om att oddsen är små att vi kommer komma tillbaka till Keb igen så beslöt vi oss för att det är lika bra att ta oss upp till toppen när vi ändå var där. :)

Planen är att vara klara med vandringen till kvällen den 12e aug. för att sen börja resan söderut mot det förlovade landet (läs Skåne). Vi siktar på att ha dagsetapper på ca 15 mil i lagom lugnt tempo och med möjligheter att göra kortare avstickare till intressanta saker som dyker upp på vägen. Under resans gång kommer vi huvudssakligen bo i tält. Vi kommer skriva resedagbok löpande och publicera här tillsammans med bilder från vägen när vi kommer i kontakt med en internetuppkoppling.